bomber och granater, typ.
Under gårdagens förfest nåddes mina öron av nyheten att det bombats i stockholm under dagen. Tragiskt nog var vi för onyktra för att kunna ta till oss vad det var som egentligen hade hänt. Det vi uppmärksammade var att bara en av bomberna på självmordsbombarens kropp detonerat, vilket under rådande omständigheter uppfattades som ett riktigt "failure" och närmaste komiskt.
Idag kom nyheten på tal igen, och vi förstod "allvaret". Personligen tror jag inte att det handlade om något terroristdåd, vilket media försöker framställa det som. Det som oroar mig är dock att detta sätter griller i huvudet på folk. Det finns tillräckligt många idioter där ute för att någon ska få för sig att genomföra något liknande. Kollektiv panik i huvudstaden, känns bra att vara i Kalmar tills stormen har lagt sig.
Idag kom nyheten på tal igen, och vi förstod "allvaret". Personligen tror jag inte att det handlade om något terroristdåd, vilket media försöker framställa det som. Det som oroar mig är dock att detta sätter griller i huvudet på folk. Det finns tillräckligt många idioter där ute för att någon ska få för sig att genomföra något liknande. Kollektiv panik i huvudstaden, känns bra att vara i Kalmar tills stormen har lagt sig.
bomber och granater, typ.
Under gårdagens förfest nåddes mina öron av nyheten att det bombats i stockholm under dagen. Tragiskt nog var vi för onyktra för att kunna ta till oss vad det var som egentligen hade hänt. Det vi uppmärksammade var att bara en av bomberna på självmordsbombarens kropp detonerat, vilket under rådande omständigheter uppfattades som ett riktigt "failure" och närmaste komiskt.
Idag kom nyheten på tal igen, och vi förstod "allvaret". Personligen tror jag inte att det handlade om något terroristdåd, vilket media försöker framställa det som. Det som oroar mig är dock att detta sätter griller i huvudet på folk. Det finns tillräckligt många idioter där ute för att någon ska få för sig att genomföra något liknande. Kollektiv panik i huvudstaden, känns bra att vara i Kalmar tills stormen har lagt sig.
Idag kom nyheten på tal igen, och vi förstod "allvaret". Personligen tror jag inte att det handlade om något terroristdåd, vilket media försöker framställa det som. Det som oroar mig är dock att detta sätter griller i huvudet på folk. Det finns tillräckligt många idioter där ute för att någon ska få för sig att genomföra något liknande. Kollektiv panik i huvudstaden, känns bra att vara i Kalmar tills stormen har lagt sig.
facebook <3
En av de bästa facebook statusarna på länge!
-Fick du doppa igår?
Hade varit mycket roligare om man vetat vilka statusen gällde...men man kan inte få allt här i livet. Ett gott skratt fick jag mig iallafall. Man får vara glad för det lilla.
-Fick du doppa igår?
-Jepp.
-Var det bra?
-Asså... Det var ju bra för henne.
Hade varit mycket roligare om man vetat vilka statusen gällde...men man kan inte få allt här i livet. Ett gott skratt fick jag mig iallafall. Man får vara glad för det lilla.med reservation för att låta som ett EMO-fall.
Jag har hört talas om kniven i hjärtat, men det här var fan köttyxan rakt igenom hjärtat. För det mesta reser jag på mig, skakar av det jag inte vill ha att göra med och går åt andra hållet. Men vissa gånger är svårare än andra. Vissa gånger tvingar jag mig själv att stå kvar, kanske för att det gör ont, kanske för att härda mig själv. Den här gången stod jag kvar och plågade mig själv, för att sedan gå där ifrån. Idag kastades jag tillbaka till det jag faktiskt hade slutat plåga mig själv med. Och jag kan inte skylla på någon att jag hamnade där igen.
För hur skulle han/hon/den/det veta att det som sas kastade mig tillbaka till en plats jag faktiskt gått ifrån? Omöjligt. Jag blir bara så j*vla förbannad. Tillbaka på ruta ett. Tack & hej.
För hur skulle han/hon/den/det veta att det som sas kastade mig tillbaka till en plats jag faktiskt gått ifrån? Omöjligt. Jag blir bara så j*vla förbannad. Tillbaka på ruta ett. Tack & hej.
hur många timmar har ett dygn?
150% studietakt, 2 paralella kurser & B-uppsats, 15-30h jobb/vecka...vad fan håller jag på med!?
Jag behöver mer fastän du förstör mig helt
Jag är svag för dig, för du gör mig stark. Du är bra för mig, ändå förstör jag allt. Du har sönder mig, fast du gör mig hel. Det känns så rätt, även om allt som vi gör blir fel. Jag vill älska dig, å jag vill slå ihjäl dig. Vill ha dig ur mitt liv, men nånting står i vägen. Å jag gör allt för att behålla förståndet. Jag behöver mer fastän du förstör mig helt.
Jag försvagar dig, för det gör mig stark. Du är bra för mig, därför förstör jag allt. Jag har sönder dig, när du gör mig hel. Har alltid rätt, även när det är jag som har fel. Kanske därför som det blir så här varje gång. Alltid nått, alla dom där känslorna vi slarvat bort. Å som vi letar efter, å ju mer jag tänker. Vi är inga barn å vi kanske borde veta bättre
De är ett krig, varje dag skjuter vi ner varandra. Öga för öga tills ingen av oss ser den andra. O jag kan lämna dig nu men inget kommer nära nog av att kännas som du. Jag behöver mer fastän du förstör mig helt.
jag säger upp mig från livet med omedelbar verkan
Det piskande regnet övergick till snöstorm. Bra! Förutom att jag inte kommer kunna cykla imorgon kommer det att vara skitkallt om fötterna. Jag är bitter och vill inte vara med. Varför i helvete existerar vintern!?
I mitt regnstormsland
Regn, ilande vindar och kyla. Den småländksa vintern är här och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta? Visserligen hatar jag snö...men regn och motvind är inte mycket bättre det. Den enda fördelen är väl att man fortfarande kan cykla, även om det betyder att man kommer anlända till målpunkten som en dränkt katt, med allt vad det innebär.
Vaknade till ljudet av piskande regn mot rutorna ca en timme för tidigt imorse. Det är väl fan att man inte ska kunna gå och lägga sig tidigt utan att missa en sällsynt sovmorgon? Vägrade gå upp ur sängen, men insåg lika snabbt som jag lagt huvudet på kudden igen att jag inte skulle kunna somna om. Det kalla vardagsrumsgolvet var lika inbjudande som en isvak, men bestämde mig endå att efter några minuters övervägande att pallra mig in i duschen. Morgondusch är både det bästa och det värsta som finns! För det första är det värdelöst(!) att bli blöt när man är trött, för det andra är det underbart att stå där i det nästan lite för varma vattnet och för det tredje suger det ännu mer när man har duschat klart och ska ge sig ut i den svinkalla lägenheten igen.
Pallrade mig vid niotiden in mot stan för att ta en morgonkaffe hemma hos Ida innan det var dags att dra till jobbet. Meningen var att vi skulle köra lite B-uppsats på morgonen, men SAS flygpersonal strejkade och Kevin kom ingentans.
Lyckligtvis hade jag bara ett kort pass i bageriet. Hade fått i uppdrag av big boss att styra upp pralinerna, vilket kändes som ett lagom krävande morgonarbete. Lyckan över att ha sluppit en känga av fröken boss raserades snabbt i och med att hon bad mig "trampa sönder" kartongerna och slänga dom i kartongåtervinningen. Sagt och gjort! Jag la kartongerna på golvet och började trampa sönder dom.
"NEJ! VAD GÖR DU!? DET DÄR VAR VÄL JÄVLIGT KORKAT?? URDÅLIG IDÉ"
Jag tittar oförstående på min till synes rosenrasande chef.
"Såhär gör man" Säger xx irriterat och visar hur man ska skära bort tejpen och veckla ihop kartongerna.
Det är således underförstått att jag (som aldrig varit i bageriet tidigare) ska förstå att det finns knivar på andra hyllan och att "trampa sönder kartongerna" betyder att jag ska skära bort tejpen och vika ihop dom. HUR KUNDE JAG VARA SÅ TRÖG?
Vaknade till ljudet av piskande regn mot rutorna ca en timme för tidigt imorse. Det är väl fan att man inte ska kunna gå och lägga sig tidigt utan att missa en sällsynt sovmorgon? Vägrade gå upp ur sängen, men insåg lika snabbt som jag lagt huvudet på kudden igen att jag inte skulle kunna somna om. Det kalla vardagsrumsgolvet var lika inbjudande som en isvak, men bestämde mig endå att efter några minuters övervägande att pallra mig in i duschen. Morgondusch är både det bästa och det värsta som finns! För det första är det värdelöst(!) att bli blöt när man är trött, för det andra är det underbart att stå där i det nästan lite för varma vattnet och för det tredje suger det ännu mer när man har duschat klart och ska ge sig ut i den svinkalla lägenheten igen.
Pallrade mig vid niotiden in mot stan för att ta en morgonkaffe hemma hos Ida innan det var dags att dra till jobbet. Meningen var att vi skulle köra lite B-uppsats på morgonen, men SAS flygpersonal strejkade och Kevin kom ingentans.
Lyckligtvis hade jag bara ett kort pass i bageriet. Hade fått i uppdrag av big boss att styra upp pralinerna, vilket kändes som ett lagom krävande morgonarbete. Lyckan över att ha sluppit en känga av fröken boss raserades snabbt i och med att hon bad mig "trampa sönder" kartongerna och slänga dom i kartongåtervinningen. Sagt och gjort! Jag la kartongerna på golvet och började trampa sönder dom.
"NEJ! VAD GÖR DU!? DET DÄR VAR VÄL JÄVLIGT KORKAT?? URDÅLIG IDÉ"
Jag tittar oförstående på min till synes rosenrasande chef.
"Såhär gör man" Säger xx irriterat och visar hur man ska skära bort tejpen och veckla ihop kartongerna.
Det är således underförstått att jag (som aldrig varit i bageriet tidigare) ska förstå att det finns knivar på andra hyllan och att "trampa sönder kartongerna" betyder att jag ska skära bort tejpen och vika ihop dom. HUR KUNDE JAG VARA SÅ TRÖG?
Måndag...
Det är måndag. Det är kallt. Det regnar.
...och som om det inte vore nog med det är kaffemaskinen (fortfarande!) ur funktion och biblioteket fyllt av nasala, odrägliga nittonåringar. Som Ida uttryckte det: En klonad Gina Tricot-armé, läser turism eller nationalekonomi, men framförallt...DOM ÄR ÖVERALLT!
Jag är för sliten för sånt här. Jävla måndag! ...eller snarare jävla fredag & lördag, jag vet inte.
...och som om det inte vore nog med det är kaffemaskinen (fortfarande!) ur funktion och biblioteket fyllt av nasala, odrägliga nittonåringar. Som Ida uttryckte det: En klonad Gina Tricot-armé, läser turism eller nationalekonomi, men framförallt...DOM ÄR ÖVERALLT!
Jag är för sliten för sånt här. Jävla måndag! ...eller snarare jävla fredag & lördag, jag vet inte.
kärlek i ord
Medan pappa med familj sitter och steker i Thailand harvar jag runt i ett kyligt Kalmar. Medan de ligger och solar på en kritvit strand, skriver jag livet ur mig på en tradig b-uppsats. Livet kommer alltid vara orättvist, och jag kommer som sagt aldrig att bli kung. Däremot kommer jag alltid ha världens finaste lillasyster, och det är mer värt än all sol, kungatitlar och vita stränder i världen.
Inne i min egna värld och med ett grymt flow vad gäller b-uppsatsen. Vi har äntligen kommit igång, orden och meningarna fyller sida efter sida och det finns ingenting som kan stoppa oss.
Jag väcks ur min skrivande dvala av ett pling från telefonen. Jag sliter motvilligt blicken från skärmen och möts av ett sms fyllt av kärlek och längtan från en halvsyster på fem år:
Emma saknar Elina jättemycket "Jag saknar henne hemma jättemycket och älskar henne" hälsar Emma
Puss och kram pappa, vi har det jätteskönt!
Inne i min egna värld och med ett grymt flow vad gäller b-uppsatsen. Vi har äntligen kommit igång, orden och meningarna fyller sida efter sida och det finns ingenting som kan stoppa oss.
Jag väcks ur min skrivande dvala av ett pling från telefonen. Jag sliter motvilligt blicken från skärmen och möts av ett sms fyllt av kärlek och längtan från en halvsyster på fem år:
Emma saknar Elina jättemycket "Jag saknar henne hemma jättemycket och älskar henne" hälsar Emma
Puss och kram pappa, vi har det jätteskönt!
Mad world
Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Åhh jag avgudar människan som uppfann detta uttryck! Det är så rätt. Särbehandla mig så ska jag minnsan särbehandla dig också kära vän. Man kan inte ens sitta och stillsamt surfa på nätet en vanlig sketen onsdag utan att bli förbannad. Och tro mig, jag blir förbannad! Människan är inte längre något smart fenomen. Vi är en otroligt korkad och egocentrisk art utan någon som helst förståelse för varken det nya, okända eller ännu mindre...andras åsikter.
När jag som sagt, tidigare idag, satt och surfade runt på jobbet stötte jag bland annat på det här textuttdraget;
"A group of New Zealand vegans - people who do not eat any animal products - are shunning social contact with meet eaters, specially sexual contact & claiming their bodies are made up of animal carcasses, a researcher said in a newspaper today."
Det skrämde mig. Vetskapen av att människan är en märklig varelse har aldrig bekymrat mig innan, nu gör den det. Jag blir rädd & förbannad! Dessa människor kan ju inte vara friska!? Jag respekterar vegeterianer, jag har levt med dom e tre år på Djurgymnasiet. Det är okej. Hanteringen av nötkött är förjävlig, djuren påtvingas stress och mycket trånga och långa transporteringar. Nötköttsproduktionen är även mycket kostsam ur miljösynpunkt.
Men när det går till direkta angrepp mot andra medmänniskor tappar jag hakan. Man har samma rätt att respektera andras synpunkter som man har till att formulera egna åsikter och ståndpunkter.
Det är befängt och nästan barnsligt (i mina ögon) att ta avstånd från en människa med en annan sorts filosofi (bortsett från om denna vore kriminell). Hur skulle det se ut om jag slutade umgås med människor som tex. Åt grönsaker? "ÄT INTE AV VÅR NATUR! LÅT DEN LEVA FRITT!!! Din kropp är uppbyggd av oskyldiga tomater och salladsblad!"
...ni hör ju själva hur det låter, och ja, det är precis samma sak!
You're out of the game
Put your problems down and pick up what's left of the pain.
Take a good look at yourself and see who's really to blame.
Needless to say you got issues
There's no fucking way that I'm gonna fix you
It's never the same ever since you went falling down, down, down
Take a good look at yourself and see who's really to blame.
Needless to say you got issues
There's no fucking way that I'm gonna fix you
It's never the same ever since you went falling down, down, down
Det kunde ha varit värre
Det kan alltid bli värre, jag lovar. Även om det hemskaste tänkbara skulle inträffa, kunde det alltid ha varit värre. Även om mitt liv skulle vändas upp och ner, ut och in, kunde det antagligen ha varit värre. Visst blir man lycklig när man vet att det alltid, alltid, och då menar jag alltid kunde ha varit värre? Hejdå ideal! Det kunde ha varit värre ;)
För visst kunde det ha varit värre? Trots alla dessa regler och krav vi bygger upp omkring oss, kommer vi aldrig kunna uppå dom, iallafall inte alla. Det är lika bra att bara inse det, att erkänna det för sig själv.
Jag är inte bitter eller ledsen över att jag aldrig kommer kunna nå alla krav jag har på mig själv. Jag fick inte VG på den senaste tentan. Men vad fan, jag kunde ha blivit underkänd som drygt 60% av klassen blev. Jag vägrar deppa över avklippta vänskapsband. För det kunde ha varit värre, jag kunde ha missat chansen att lära känna dessa människor över huvid taget. Jag kunde ha missat chansen att uppleva alla dessa roliga, tråkiga, pinsamma och underbara minnen jag fortfarande kan komma på mig själv med att plocka fram ur minnet.
Jag tror att det är så här man måste tänka, tillåta sig själv att försöka se livet från den ljusa sidan, även de dagar det känns tungt.
Efter tjugotvå år i livets hårda skola där alldeles för få kan vara sig själva, försöker efterlikna andra och ständigt går varandra på nerverna har jag lärt mig att det alltid kunde ha varit värre. Jag tror att det kan vara en styrkande egenskap. Jag menar, om allt hade kunnat vara värre, finns det inga problem värda att bry sig om, så länge dom inte skadar någon annan. För att styrka detta delar jag med mig av ett urklipp från ett inlägg daterat år 2007: Jag och Jossan har gått osminkade hela veckan, inte fan är man vacker..men jag tog det som en utmaning. Jag hatar att gå osminkad, man känner sig så fruktansvärt ful och ofräsch utan sina älskade lager smink. Det är sjukt. Jag vill inte tillhöra den ökande mängden utseende och idealfixerade mängden. Alltså skulle vi gå osminkade hela veckan.
Första dagen var värst, gick runt med ångest hela dagen och undvek varenda spegel jag kunde hitta. Andra dagen gick bättre, men det var fortfarande jobbigt att visa sig ful bland folk ute på stan, man kan ju träffa någon snygging man känner! Det är där problemet ligger, det kunde ha varit värre. Kan man inte bli omtyckt och accepterad för den man är och så som man ser ut, är dom människor man kallar vänner ingenting att ha. Nu en vecka senare kändes det inte ens jobbigt att åka osminkad till skolan, för vet ni vad? Det kunde ha varit värre!!
Livet kanske inte är någon solskenshistoria, men det blir fan så mycket bättre om man bara vågar köra sitt eget race och inte bry sig så mycket om vad andra tycker. Efter underbara år med Jossan i och utanför skolan skapade vi oss den fantastiska livsfilosofin; Ångra ingenting, men gör inte om dumma saker. Tänkvärt.
För visst kunde det ha varit värre? Trots alla dessa regler och krav vi bygger upp omkring oss, kommer vi aldrig kunna uppå dom, iallafall inte alla. Det är lika bra att bara inse det, att erkänna det för sig själv.
Jag är inte bitter eller ledsen över att jag aldrig kommer kunna nå alla krav jag har på mig själv. Jag fick inte VG på den senaste tentan. Men vad fan, jag kunde ha blivit underkänd som drygt 60% av klassen blev. Jag vägrar deppa över avklippta vänskapsband. För det kunde ha varit värre, jag kunde ha missat chansen att lära känna dessa människor över huvid taget. Jag kunde ha missat chansen att uppleva alla dessa roliga, tråkiga, pinsamma och underbara minnen jag fortfarande kan komma på mig själv med att plocka fram ur minnet.
Jag tror att det är så här man måste tänka, tillåta sig själv att försöka se livet från den ljusa sidan, även de dagar det känns tungt.
Efter tjugotvå år i livets hårda skola där alldeles för få kan vara sig själva, försöker efterlikna andra och ständigt går varandra på nerverna har jag lärt mig att det alltid kunde ha varit värre. Jag tror att det kan vara en styrkande egenskap. Jag menar, om allt hade kunnat vara värre, finns det inga problem värda att bry sig om, så länge dom inte skadar någon annan. För att styrka detta delar jag med mig av ett urklipp från ett inlägg daterat år 2007: Jag och Jossan har gått osminkade hela veckan, inte fan är man vacker..men jag tog det som en utmaning. Jag hatar att gå osminkad, man känner sig så fruktansvärt ful och ofräsch utan sina älskade lager smink. Det är sjukt. Jag vill inte tillhöra den ökande mängden utseende och idealfixerade mängden. Alltså skulle vi gå osminkade hela veckan.
Första dagen var värst, gick runt med ångest hela dagen och undvek varenda spegel jag kunde hitta. Andra dagen gick bättre, men det var fortfarande jobbigt att visa sig ful bland folk ute på stan, man kan ju träffa någon snygging man känner! Det är där problemet ligger, det kunde ha varit värre. Kan man inte bli omtyckt och accepterad för den man är och så som man ser ut, är dom människor man kallar vänner ingenting att ha. Nu en vecka senare kändes det inte ens jobbigt att åka osminkad till skolan, för vet ni vad? Det kunde ha varit värre!!
Livet kanske inte är någon solskenshistoria, men det blir fan så mycket bättre om man bara vågar köra sitt eget race och inte bry sig så mycket om vad andra tycker. Efter underbara år med Jossan i och utanför skolan skapade vi oss den fantastiska livsfilosofin; Ångra ingenting, men gör inte om dumma saker. Tänkvärt.
Monday morning
Måndagsmorgon med sol och huvudvärk. Måndagsmorgon med doften av öl och intressanta nyheter. Måndagsmorgon med sovmorgon och massa måsten. Måndagsmorgon utan kaffe och med sen eftermiddagslektion. Förbannade, underbara måndagsmorgon.
Efter en alldeles för lång och ångestfylld söndag, kändes det till en början rätt bra med måndag morgon. Solen sken, vinden ven och min lägenhet stank fortfarande öl. Tröttheten efter helgen som var håller fortfarande i sig och hade jag själv fått bestämma hade jag spenderat hela dagen i sängen med en stor kopp te och min pensionärsaktiga strumpstickning. Den svaga huvudvärken vägrar ge med sig. Blir det inte bättre imorgon får jag gå till läkaren och be dom ta en titt på mig. Känns sådär bra att ha haft ont i huvudet i drygt två veckor.
Något annat som ger mig huvudvärk är nyheten att Nemo ska komma ner och gästa Kalmar i helgen. Haha Nemo! Osäkra, bekräftelsekåta Nemo. Kommer ihåg värmdöfesten där han och Leo dragit med sig något efterbliven snubbe hem till Emelie, som senare hade satt sig ner och skitit i Simons (?) garderob. Ja gott folk, denna solstråle ska till Kalmar och sprida sin säd bland våra blåögda fjortisar.
Jag är inte bitter, jag är bara ärlig.
Efter en alldeles för lång och ångestfylld söndag, kändes det till en början rätt bra med måndag morgon. Solen sken, vinden ven och min lägenhet stank fortfarande öl. Tröttheten efter helgen som var håller fortfarande i sig och hade jag själv fått bestämma hade jag spenderat hela dagen i sängen med en stor kopp te och min pensionärsaktiga strumpstickning. Den svaga huvudvärken vägrar ge med sig. Blir det inte bättre imorgon får jag gå till läkaren och be dom ta en titt på mig. Känns sådär bra att ha haft ont i huvudet i drygt två veckor.
Något annat som ger mig huvudvärk är nyheten att Nemo ska komma ner och gästa Kalmar i helgen. Haha Nemo! Osäkra, bekräftelsekåta Nemo. Kommer ihåg värmdöfesten där han och Leo dragit med sig något efterbliven snubbe hem till Emelie, som senare hade satt sig ner och skitit i Simons (?) garderob. Ja gott folk, denna solstråle ska till Kalmar och sprida sin säd bland våra blåögda fjortisar.
Jag är inte bitter, jag är bara ärlig.
drama
Det som skulle bli en grym helg, men en grym inflyttningsfest slutade i drama. Den helg jag sett fram emot i flera veckor, blev inte alls som jag hade tänkt mig. Det som skulle bli en grym inflyttningsfest spårade ur, och det som på lördagseftermiddagen såg ut som ett hem, hade på söndagsmorgonen konverterat till ett rent kaos.
Jag vet inte vad som hände, men helt plötsligt stod halva festen ute på gården och var förbannade på varandra. Någon grät, någon var förbannad och någon annan tröttnade och drog. Det kändes som taget ur en dålig dockusåpa där misstolkning på misstolkning, och människors förmåga att lägga näsan i blöt drog igång ett jävla liv. Det som skulle blivit en kväll på palace med dans och glädje, slutade i något halvhjärtat försök att rädda en misslyckad kväll. Fia & LG tröttnade redan efter taxiresan in till stan och drog direkt till Max. Medan vi andra gick från ett fullt Palace till ett lugnare Oleary's där ett borttappat leg satte käppar i hjulet. Istället styrde vi fyrmanna-efterfest hos mig med ett kort gästeri av ytterligare en halvdragen själ.
Jag fick inte ens sova i min egen säng, utan tillbringade natten skavfötters i en soffa med solen skinandes i ansiktet kl 07:00. Idag drar jag runt på en dålig känsla som jag inte vet vad jag ska göra av. En ölstinkande lägenhet trots otaliga skurningar av golven och en trasig dammsugare.
Lås in mig, söv ner mig, sup mig medvetslös, vad som helst...för idag vill jag inte vara med.
Jag vet inte vad som hände, men helt plötsligt stod halva festen ute på gården och var förbannade på varandra. Någon grät, någon var förbannad och någon annan tröttnade och drog. Det kändes som taget ur en dålig dockusåpa där misstolkning på misstolkning, och människors förmåga att lägga näsan i blöt drog igång ett jävla liv. Det som skulle blivit en kväll på palace med dans och glädje, slutade i något halvhjärtat försök att rädda en misslyckad kväll. Fia & LG tröttnade redan efter taxiresan in till stan och drog direkt till Max. Medan vi andra gick från ett fullt Palace till ett lugnare Oleary's där ett borttappat leg satte käppar i hjulet. Istället styrde vi fyrmanna-efterfest hos mig med ett kort gästeri av ytterligare en halvdragen själ.
Jag fick inte ens sova i min egen säng, utan tillbringade natten skavfötters i en soffa med solen skinandes i ansiktet kl 07:00. Idag drar jag runt på en dålig känsla som jag inte vet vad jag ska göra av. En ölstinkande lägenhet trots otaliga skurningar av golven och en trasig dammsugare.
Lås in mig, söv ner mig, sup mig medvetslös, vad som helst...för idag vill jag inte vara med.
